Coppolas Marie-Antionette

Filmen är fantastisk. Man börjar öppna ögonen för att fatta trångsyntheten liksom, var den kommer ifrån. Och nej, den moderna musiken förstör ingenting, utan skapar en närhet, party är party liksom då som nu. Och party är bättre med I Like Candy än med Mozart.

Köpte CDn också, shit vilken bra samlingskiva. Så nu hjärntvättar jag mig med The Radio Dept., Windsor For The Derby och The Cure.

Är förresten back in Pristina för den som inte visste det.