
BLONDE
Läste ut Joyce Carol Oates mästerverk i förrgår. Efter typ 4 månaders ansträngning. Och njutning.
Jag tänker mycket på den fortfarande, på henne liksom, känslan är att hon blev våldtagen av hela världen. Typ hela världen ville sätta på henne, halva gjorde det med eller mot hennes vilja. De som inte ville (typ heterosexuella kvinnor) ville vara som hon, och egentligen så sket alla i vem hon var, hur hon mådde, att hon var sjuk och behövde bli frisk. Bara hon levde upp till allas förväntningar. Hon serverade alla, hon serverade alla en dröm.
Känslan är också att hon var ett offer, det liksom genomsyrar allting, men jag undrar om författaren verkligen velat framställa henne som ett offer? Offerförklaringen är så lätt och nära tillhands. Kanske inte ens är viktigt. Fast i en tragedi (som ju hennes liv är) blir det ju alltid viktigt. Varför dog hon? Blev hon mördad, begick hon självmord? Var hon galen eller var hon bara deprimerad? Vem gav alla dessa doktorer instruktioner att skriva ut alla hennes droger? Vem gav alla dessa män rätten att behandla henne så?
Hon blev uppäten: av dem som skulle stå henne nära, av Hollywood, och av en hel omvärld - alla gluffsade i sig som hungriga vargar.
Undrar varför det i ett kapitel står om Whitney och hur han grät när hans katt dog. Undrar hur mycket han måste ha älskat Norma. Hur knäckt han måste varit över allt, över hennes misär.
Det verkar som hon var mest olycklig över att inte få existera. Annat än som en projicering av omvärlden. Som sagt - allas dröm. Vilket helvete.
Beskrivning av BLONDE:
Blonde är en bok skriven av Joyce Carol Oates som handlar om Norma Jeans (Marilyn Monroes) hela liv. Det är fiktivt, men samtidigt sant liksom. Hon har liksom klippt och klistrat, tagit bort vissa saker, spekulerat ihop andra osv. Men det som är resultatet är en fantastisk bok som för en in i livet och tänket och psyket hos Norma Jean, och den omgivning hon befann sig i. Jag vet att flera av er läst den, en del har börjat och gett upp. Det jag kan rekommendera är att läsa den i sjok, typ 200 sidor åt gången. Boken är 800 sidor lång. Och värd ansträngningen.
Här finns några fina bilder också: http://www.stephencohengallery.com/exhibits/Marilyn.html


1 Comments:
ja, suck visst är den bra, måste nog läsa om den snart. ha det så bra i pristina! jag ska följa din blogg,
jenny
Post a Comment
<< Home